Grattis Fanny! Det är du väl värd efter allt slit!

Måste bara säga att nu när dottern har börjat spela basket så kommer gamla roliga minnen tillbaka! Alla timmar o helger som man spenderade i Nyhemshallen. Matcher o träningar och ibland inte ens det. Det var bara så att man skulle "hänga" där o kolla in A-laget. Dessutom så är det roligt att se "gamla" tränare o lagmedlemmar som oxå har sina barn i stadsdels serien! Jag spelade basket i tio år o jag hoppas att dottern kommer att fortsätta ännu längre än så! Det är en bra sport med bra ledning! Cirkeln är sluten! =)

Det du beskriver förekommer i allt för stor utsträckning. Det räcker inte med en föreningspolicy, det krävs handling. För som det är nu tappar Kif alldeles för många unga spelare. Dom viktigaste i längden kan vara dom som inte är duktigast stadsdelsserien men om de ges en chans att växa och vara delaktiga så kanske de orka hänga i och i slutänden en viktig spelare i ett divitionslag. Alla vet vi ju att de tränar för att spela match. Svårt att känna sig viktig i ett lag om man knappt får spela. Spelar ingen roll hur mycket tränare säger det, matchtiden är ett bevis på motsattsen i deras ögon. Den gamla klychan , det är inte vad man säger utan det man gör .......

Bra inlägg Mats! Till diskussionen hör också i vilken ålder det är ok att börja att toppa lag för att vinna matcher och till vilken gräns - hur långt kan man gå i toppning. Själv tycker jag att alla alltid skall spela lika mycket i stadsdelsserien. När lagen blir resande lag kan man toppa vid vissa tillfällen för att vinna matcher men bör eftersträva att alla skall få lika mycket speltid. På a-lags nivå är det alltid ok att toppa lag om man har så pass många spelare, man måste ju som coach tänka på att spelare som inte får lika mycket speltid inte utvecklas lika mycket och kanske i slutändan slutar att spela. Vilket lag har man då kvar? Kan tillägga att jag själv slutade spela aktivt efter en viktig final som vi vann. Jag fick inte spela en sekund! Martin

Intressant diskussion om toppning av lag som startades av Martins inlägg. En viktig diskussion också eftersom den lyfter fram frågan om ungdomsidrottens existensberättigande och därmed också frågan om samhällets engagemang när det gäller lokaler och ekonomiska bidrag. Om toppning handlar om att låta de "duktigaste" spelarna vara på plan i ett matchavgörande skede kan nog ingen ledare svära sig fri från att man coachat på det sättet. Det är dock inte samma sak som att låta några få all speltid och andra ingen. Det är också skillnad på stadsdelsserien och de nivåer som följer med ungdomslag, juniorlag och A-lag. Hur vi i KIF försöker tänka finns sammanfattat i vår föreningspolicy. Klicka på länken i menyn till vänster, så kan du läsa. Sedan stämmer det inte att man som ledare alltid vill att laget ska vinna, det kan vara viktigare att man i matchsituationer får spela på ett sätt som man tränat på. Leder det till vinst är det extra roligt, förlorar man har man lärt sig något som man tar tillvara på under nästa träning. Vår ambition är alltid att alla ska känna sig delaktiga i laget och att alla successivt ska bli duktiga basketspelare. Med åren har det också blivit så att många av våra ledare är föräldrar med tidigare basketerfarenhet. Att träna sitt eget barn i en grupp är ingen lätt uppgift. Min erfarenhet efter många år som ansvarig ledare i KIF är att det är betydligt vanligare att coachen håller tillbaka sina egna barn för att inte ge dem extra favörer än den omvända situationen. En speciell situation för oss i KIF är också att vi har fler barn än andra föreningar som har vår sport som enda idrott. Därför har vi ett extra stort ansvar att se till att alla blir delaktiga och tycker basket är kul. Det kan vara ingången till ett aktivt idrottsliv antingen som spelare eller som ledare för någon som annars inte skulle ha sysslat med idrott över huvud taget. Att idrotten sysslar med utslagning av barn är mer än myt än en sanning. I dag är utbudet av aktiviteter för barn så stort att alla idrottsföreningar är rädda om varje barn som kommer till deras verksamhet. Att säga att man slutar spela för att man inte får någon speltid är mer ett bra argument än något annat. Den vanligaste orsakerna att man slutar med just basket är inte att man inte fått speltid i toppade stadsdelslag utan att man antingen valt en annan sport (där det faktiskt ofta satsas ännu hårdare på att vinna matcher) eller att man inte fångats av intresset för sporten och inte tyckte de var skoj. Och det är när det gäller de sistnämnda som vi ledare i KIF bör göra våra största insatser genom att låta alla vara med och känna att de utvecklas som spelare och får känna glädjen att vara delaktiga i ett lag.

kan tycka att diskutionen om att toppa lag är lite överdriven. Som ledare och lag vill man ju att laget ska vinna!Och om det betyder att den / de som gör mer poäng spelar mer är det ju inte så konstigt?! jag tror inte att dom andra spelarna i laget känner sig besvikna o arga utan det är nog föräldrarna som tittar på och att derars barn inte får spela

Efter många timmar och år i Nyhemshallen - I ärlighetens namn- topping sker hela tiden, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Ingen aär stark nog att stå emot de tränare som vill vinna. Inte allt för sällan med ett eget barn i laget som spelar hela tiden. Är en av de vanligaste orsakerna jag hör till att barn/ungdomar slutat spela Basket.